marysol

Alltså jag älskar mitt jobb...ungefär lika mycket som jag hatar det. Men jag antar att däri ligger spänningen. Idag har varit en sådan där dag när man bara inte vill mer, man försöker och försöker, hittar på nya vägar och sätt att möta sina elever, men inget funkar...inget förrän man en skrikande kossa, röd som en tomat i ansiktet. Men det är väl också ett tillvägagångssätt antar jag, what ever works! Men just nu skulle jag inte ha något alls emot att gå till ett jobb imorgon som går ut på att plocka med papper, utan en enda människa man måste prata och argumentera med. Å andra sidan vet jag ju att det imorgon kommer komma en sån där helt underbar stund när någon av barnen säger något fantastiskt eller förstår något han/ hon inte har gjort förut. So bring it on tomorrow again, i´ll be ready!