marysol

Alltså jag älskar mitt jobb...ungefär lika mycket som jag hatar det. Men jag antar att däri ligger spänningen. Idag har varit en sådan där dag när man bara inte vill mer, man försöker och försöker, hittar på nya vägar och sätt att möta sina elever, men inget funkar...inget förrän man en skrikande kossa, röd som en tomat i ansiktet. Men det är väl också ett tillvägagångssätt antar jag, what ever works! Men just nu skulle jag inte ha något alls emot att gå till ett jobb imorgon som går ut på att plocka med papper, utan en enda människa man måste prata och argumentera med. Å andra sidan vet jag ju att det imorgon kommer komma en sån där helt underbar stund när någon av barnen säger något fantastiskt eller förstår något han/ hon inte har gjort förut. So bring it on tomorrow again, i´ll be ready!

Livet, just nu, är riktigt riktigt bra. Efter många tunga händelser, hjärtesorger och en ekonomi som skulle få vem som helst att rysa är jag tillbaka på banan. Jobbet är bra, pengarna är på banken och jag är tillfreds. Det är underligt hur det svänger fram och tillbaka, allt är svart svart svart, sen blir det vitt, vitt, vitt. Ja ni nu som läser det här känner ju antagligen mig och undrar var den cyniska människa ni alla känner (och förhoopningsvis älskar) tagit vägen, men lugn och fin, vi vet ju all att detta inte är mitt naturliga sinnelag. Men JUST NU suger jag i mig, det här ska jag leva på ett tag!

Jag som hade klarat mig så länge har till sist blivit indragen i bloggvärlden. Efter stuvade makaroner och köttbullar hos JGu blev jag infångad. Vi får la se hur detta slutar.